Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på LinkedIn Meny
Polhems Medalj

Aktuellt om Polhemspriset


Chalmerist prisas för giftfri cancerbehandling

Simon Jademyr från Göteborg får Wimanska priset på 50 000 kronor av Sveriges Ingenjörer för bästa examensarbete på högskoleingenjörsutbildningen.

Simon Jademyr har studerat hur nanokristallin cellulosa, ett ogiftigt och miljövänligt nanomaterial, kan användas i behandling mot cancer.

Cyaniner kallas en grupp ämnen som har visat sig motverka tillväxt av tumörceller. För att ett ämne ska kunna ha effekt behöver det komma till rätt ställe i de angripna cellerna. I sitt examensarbete har Jademyr gjort kemiska och spektroskopiska analyser för att undersöka hur cyaniner kan bäras fram till arvsanlagen (DNA) i cellerna med hjälp av nanokristallin cellulosa.

Examensarbetet ”Nanocrystalline cellulose as a drug carrier for cyanine dyes to DNA” utfördes på högskoleingenjörsprogrammet i kemiteknik på Chalmers tekniska högskola i Göteborg.

Simon Jademyr föddes 1989 i Göteborg, växte upp på Orust och har bott större delen av sitt vuxna liv i Biskopsgården på Hisingen. Efter examensarbetet fortsatte han med masterstudier i läkemedelskemi på Göteborgs universitet och gör just nu ett mastersarbete på Köpenhamns universitet.

Wimanska priset utdelas varje år av Sveriges Ingenjörer för bästa examensarbete vid högskoleingenjörsutbildningen. Årets pris utdelas vid Polhemsfesten i Stockholm den 19 oktober, då Sveriges Ingenjörer även delar ut Polhemspriset.

Högskoleingenjörsutbildningen omfattar 180 högskolepoäng vilket motsvarar tre år och är en yrkesexamen på grundnivå. Som högskoleingenjör arbetar man med olika former av tekniskt utvecklings- och konstruktionsarbete, ofta i nära samarbete med civilingenjörer och andra yrkesgrupper. omfattar 180 högskolepoäng vilket motsvarar tre år och är en yrkesexamen på grundnivå. Som högskoleingenjör arbetar man med olika former av tekniskt utvecklings- och konstruktionsarbete, ofta i nära samarbete med civilingenjörer och andra yrkesgrupper.

För mer information:
Simon Jademyr, årets pristagare, 076-714 60 76
Josefin Utas, sekreterare i Wimanska priskommittén, 070-945 80 53
Alexander Orlinge, pressekreterare, 070-962 47 33


Ung Luleingenjör prisas för förenklad metod att göra bioaska till gödsel

25-åriga Albin Nilsson från Luleå tekniska universitet får Lilla Polhemspriset på 50 000 kronor, som Sveriges Ingenjörer delar ut för bästa examensarbete på civilingenjörsutbildningen.

Albin Nilsson har haft inriktningen förnybara produkter och bränslen och undersökt metoder för att göra bioaska bättre lämpad som gödningsmedel.

I en ny reningsprocess, där rå biogas förädlas till biogas av fordonskvalitet med hjälp av aska, bildas även karbonatiserad aska. Denna biprodukt har visat sig vara lämplig som gödsel i skog och natur. Problemet är dock bland annat att det dammar och är svårt att sprida. Albin Nilsson har nu visat hur man kan binda bioaskan i kornform, granulera, och därmed undvika dessa problem.

Den viktigaste upptäckten var att den karbonatiserade askan var relativt enkel att granulera, med enkla metoder. Resultaten är ett stort steg framåt i utvecklingen av granuleringsprocessen.

Examensarbetet ”Wet granulation of Carbonised Bio-ash” gjordes vid institutionen för Samhällsbyggnad och naturresurser vid Luleå tekniska universitet, i samarbete med företaget SP Processum i Örnsköldsvik.

Albin Nilsson, född 1992 i Örnsköldsvik, bor nu i Sundsvall där han arbetar som utvecklingsingenjör på SCA:s pappersbruk i Ortviken.

Lilla Polhemspriset utdelas varje år av Sveriges Ingenjörer för bästa examensarbete vid civilingenjörsutbildningen. Årets pris utdelas vid Polhemsfesten i Stockholm den 19 oktober, då Sveriges Ingenjörer även delar ut det stora Polhemspriset 2017.

För mer information:
Albin Nilsson, årets Lilla Polhemspristagare, 070-339 59 46
Olle Dahlberg, sekreterare Lilla Polhemskommittén, 070-653 81 09
Alexander Orlinge, pressekreterare, 070-962 47 33

Foto: Sören Back


Lennart Lindblad – Polhemsvinnare med livlig fantasi

– Att jag förärades Polhemspriset var kanske mitt livs största överraskning, menar Lennart Lindblad, grundare av företaget Autoliv.
Förvåningen beror på att han inte kan se sig själv som någon märkvärdig person. En uppfattning som alla de miljontals människor som tack vare hans säkerhetsbälte har överlevt en bilolycka förmodligen inte delar.

Med ålderns rätt tillåter sig Lennart Lindblad nu att ta det lite lugnare. Till exempel går han inte längre upp mitt i natten när det dyker upp en idé i hans huvud. Istället nöjer han sig med en enkel anteckning. Ritpapper plockar han numera bara fram under dagtid, men inte innan morgongymnastiken är avklarad.

– När man är 87 gäller det att hålla igång både huvud och kropp, säger han med ett leende samtidigt som han beklagar att han inte har hunnit spela golf i år.

Uppslag till nya uppfinningar har han ingen brist på. Hade han bara en trygg finansiering skulle han utan problem kunna sysselsätta ett tiotal ingenjörer. Några skulle kunna jobba vidare med den lastspännare som han lagt ner mycket tid på under de senaste åren. Andra skulle få ta upp någon annan av alla idéer som lever i Lennarts huvud men som han hittills inte har hunnit ta sig an.

– Min styrka är att att jag har en livlig fantasi. Tack och lov har jag även en hyfsad analysförmåga vilket gör att jag har kunnat sålla bort mina mest galna tankar.

Kanske var det kombinationen fantasi, analysförmåga och inte minst en vilja att hitta nya lösningar som bidrog till att han i mitten av 1950-talet lyckades förfina den då ganska allmänt spridda tanken om att bälten i bilar skulle kunna rädda liv. Skillnaden mellan Lennart och alla de andra som hade samma idé var att han inte bara tog fram en produkt som såg bra ut. Han nöjde sig inte innan han hade skapat något som fungerade.

– Anledningen till att jag fortsatte att vidareutveckla bilbältet är att jag aldrig blir nöjd. Hur bra en produkt än är finns det alltid något som kan förbättras. Förmodligen är det därför Autoliv fortfarande finns kvar medan alla de andra 17 företag som producerade säkerhetsbälten i början av 1960-talet har försvunnit.

Hur bilbältet kom in i Lennart Lindblads liv säger en del om honom som person. Inledningsvis handlade det mest om att han var orolig att han skulle förlora sin hustru Birgit.
– Vi var nygifta när det inträffade en allvarlig trafikolycka i närheten av vårt hem. Jag kände då att jag måste göra något för att skydda henne. När jag i samma veva hittade en annons i tidningen Motor om ett säkerhetsbälte som kunde eftermonteras beställde jag det direkt. Men när det kom insåg jag att kvaliteten var så usel att det inte skulle rädda Birgit om vi krockade. Där och då började jag fundera på om jag kunde göra något som fungerade bättre.

Resten är svensk industrihistoria. Det som en gång började med att mamma och syster fick sitta på vinden och sy bälten medan brorsan fick i uppgift att ta fram ett fungerande spänne blev med tiden världens ledande bilsäkerhetsföretag. Idag har Autoliv, som Lennart grundade men sålde 1975, mer än 60 000 anställda.

För sitt arbete med att utveckla och förfina säkerhetsbältet fick Lennart Lindblad 2016 Polhemspriset. Det är Sveriges äldsta tekniska utmärkelse och delas ut av Sveriges Ingenjörer.

– Att jag fick priset var nog den största överraskningen i hela mitt liv. Men en positiv sådan.

Det handlar inte om att Lennart Lindblad inte inser värdet av sina uppfinningar. Mer om att han inte kan se sig själv som någon märkvärdig person.
– Jag är en helt vanlig Vårgårda-bo. Att jag har fått en teknisk gåva som hjälper mig att lösa tekniska utmaningar gör mig inte mer värd än en person som inte har samma förmåga men som ändå kämpar på med sitt.

Trots sin blygsamma sida uppmärksammas han nu mer och mer. I Vårgårda finns redan en allé som är uppkallad efter honom, och inom kort kommer både en skola och en väg att få bära namnet Lindblad. Även Autoliv håller kontakt, nu senaste var det koncernchefen som bad om ett möte.

– Sedan jag fick Polhemspriset har det varit en väldig uppståndelse. Många tidningar har velat intervjua mig och jag får hela tiden erbjudanden om att komma och hålla föreläsningar. Tyvärr har jag varit tvungen att tacka nej många gånger.

Även om Lennert Lindblad fortfarande arbetar med konkreta uppfinningar funderar han lika mycket på stora systemlösningar. Just nu grunnar han en hel del på framtidens bilar, och han är helt övertygad om att de kommer att vara både elektriska och utan ratt. Vi kommer inte heller att äga några fordon, istället kommer vi att beställa hem den bil vi behöver för ögonblicket.
– Ett av de stora problemen i våra städer är att bilar tar för mycket utrymme. Men det är bara ett exempel på allt jag funderar på men numera försöker jag bärga mig och bara jobba när jag har lust. Ibland tillåter jag mig att bara sitta ner och läsa en tidning.

Text & foto: Per Westergård
per.westergard@telia.com
tel:0708449792


Möt Polhemspristagarna 2015 och 2016

Missa inte chansen att träffa tidigare vinnare av Polhemspriset på Vetenskapsfestivalen i Göteborg den 10 maj! Läs mer på Sveriges Ingenjörers webbplats.


Se filmen från prisutdelningen på Berns


Polhemsfesten i bilder


Kärleksfull bilbältesveteran får Polhemspriset

Kärleken till hustrun fick honom att redan på 1950-talet utveckla bilbälten, grunda Autoliv och rädda miljontals liv. Lennart Lindblad, 86 år och fortfarande aktiv, fick på tisdagen det prestigefulla Polhemspriset av Sveriges Ingenjörer för sin livslånga gärning att öka säkerheten i fordon.

Bilismen växte under många decennier fram utan särskilt säkerhetstänkande. Säkerhetsbälten fanns inte på kartan, och när de väl kom hade de stora brister. Lennart Lindblad insåg att detta var ett område med stor potential för förbättringar för att minska mänskligt lidande.

Resan från den första tillverkningen i villan i Vårgårda till dagens globala företag saknar motstycke i modern svensk industrihistoria, framhåller juryn i sin prismotivering.

Lennart Lindblad har utvecklat och förfinat bilbälten, och då inte minst trepunktsbältet, som sedan blivit standardutrustning. Det började som kärlekshandling till hans nyblivna hustru Birgit.

– Vi skulle ut på en bilresa när det inträffade en allvarlig trafikolycka i närheten och jag kände att jag måste hitta något som gjorde att hon satt mer säkert i bilen. När jag såg en annons om ett säkerhetsbälte som kunde eftermonteras beställde jag det direkt. När det kom insåg jag att kvaliteten var så usel och att det inte skulle hjälpa det minsta om vi krockade. Då började jag fundera på om jag kunde göra ett eget.

Ett annat exempel på hans uppfinningsrikedom är en mekanism för att motverka whiplashskador och som monterats i ryggstöd i mängder av bilar.

Sammantaget har Lennart Lindblad ett par hundra patent, främst inom fordonssäkerhet men också andra områden. Tillsammans med brodern Stig grundade han 1953 Autoservice AB som sedermera blev Autoliv. Idag är koncernen ett globalt ledande säkerhetsföretag vars produkter räddar tusentals liv varje år.

Nu har Lennart Lindblad tilldelats Polhemspriset, Sveriges äldsta och finaste teknikpris, för sin livslånga gärning att öka säkerheten i fordon. Priset, en guldmedalj och 250 000 kronor, delades ut av Sveriges Ingenjörer vid den stora Polhemsfesten i Stockholm på tisdagskvällen.
Lennart Lindblad är 86 år, bor i Vårgårda och fortfarande igång med att utveckla säkerhetsteknik, just nu ett system för automatiskt spänning av lastbilars spännband.

För mer information:
Lennart Lindblad, årets Polhemspristagare, 0322-62 08 46
Johan Sittenfeld, sekreterare Polhemspriskommittén, 070-653 82 05
Lasse Årling, pressekreterare, 070-329 80 08
Sveriges Ingenjörer är fackförbund och intresseorganisation för landets högskoleutbildade ingenjörer.
Det är med sina 144 000 medlemmar det största förbundet inom akademikerfederationen Saco.
Se även www.sverigesingenjorer.se

Read press release in English


Bilbälten, datanyckel och röntgen säkra kandidater till Polhemspriset

15 november utdelas årets Polhemspris, Sveriges äldsta och finaste teknikpris, för en banbrytande innovation i människans tjänst. Redan nu står det klart att vinnarvalet står mellan en utvecklare av säkerhetsbältet och skaparna av inloggningsstickan YubiKey respektive röntgenkällan MetalJet.

De nominerade till Polhemspriset 2016, som delas ut av Sveriges Ingenjörer, är:

Lennart Lindblad för sina säkerhetsanordningar i fordon som genom åren räddat ett oräkneligt antal liv. Bland annat utvecklade och förbättrade han säkerhetsbältena, som blev standardutrustning i bilar. Redan 1953 startade han Autoservice AB som senare bytte namn till Autoliv och i dag är en internationell koncern med 68 000 anställda.

Juryns motivering till nomineringen:
”Där behovet möter ingenjörens kreativitet och ihärdighet har innovationer skapats som förbättrat säkerheten för miljontals fordonsförare världen över. Autoliv kom att bli ett av Sveriges mest framgångsrika företag.”

Lennart Lindblad är nu 86 år och fortfarande igång med att utveckla säkerhetsteknik, just nu ett system för automatiskt spänning av lastbilars spännband. Han bor i Vårgårda och nås på 0322-62 08 46.

Stina och Jakob Ehrensvärd för YubiKey, en USB-sticka som medger enkel och säker inloggning och skyddar mot dataintrång. De har utvecklat ett system där en och samma nyckel kan användas för ett obegränsat antal tjänster i alla marknadens webbläsare. Kunderna är flera av nätets största företag, till exempel Google, och miljontals personer i 150 länder.

Juryns motivering till nomineringen:
”Säkerhetsnyckeln YubiKey gör internet och datoranvändningen tryggare. I samarbete med de största globala internetföretagen utvecklas en ny öppen standard för identifiering i framtidens uppkopplade samhälle.”

Det äkta paret Stina och Jakob Ehrensvärd är båda 49 år och bor nu Kalifornien. Stina är vd för Yubico och Jakob ansvarig för dess teknikutveckling. De nås på Stinas telefon +1 650 799 2019.

Hans Hertz och Oscar Hemberg för röntgenkällan MetalJet som gör röntgenbilder skarpare, mer detaljrika och med bättre kontrast. Deras innovation används på analys- och forskningslabb runtom i världen. Tekniken används även inom industrin, för att upptäcka allt från sprickor i material till defekter i mikroelektronik. Ett tänkbart framtida område är inom medicinsk röntgen.

Juryns motivering till nomineringen:
”En snabb stråle av flytande metall utgör ett stort tekniksprång för röntgentekniken. Innovationen MetalJet öppnar upp nya möjligheter för noggrann avbildning som kommer samhället till gagn inom forskning, medicin och industri.”

Hans Hertz är 61 år, professor i biomedicinsk fysik på KTH i Stockholm och styrelseordförande för Excillum som han startade 2007 med Oscar Hemberg. Hertz nås på 070-676 63 37.
Oscar Hemberg är 41 år och var tidigare doktorand under Hans Hertz ledning. Han bor nu i Hongkong där han är vd för familjeföretaget LGSE. Hemberg nås på +852 6155 6436.

Snabbfakta Polhemspriset
Instiftat 1876 till minne av Sveriges store uppfinnare Christopher Polhem (1661-1751). Utöver äran består priset av Polhemsmedaljen i guld plus 250 000 kronor.
Utdelas 15 november av Sveriges Ingenjörer för teknisk innovation på hög nivå eller genialisk lösning av ett tekniskt problem. Ska vara uthålligt miljövänlig.
Bland tidigare pristagare märks Baltzar von Platen och Carl Munthers för kylskåpet (1925), Ove Fernö för rökavvänjningsmedlet Nicorette (1987), Håkan Lans för GPS (1995), Laila Ohlgren för ”gröna knappen” på mobiltelefoner (2009), Petra Wadström för vattenrenaren Solvatten (2013), och John Elvesjö och Mårten Skogö för Tobii Eyetracker som låter ögonen styra datorn (2015).

För mer information:
Johan Sittenfeld, sekreterare Polhemspriskommittén, 070-653 82 05
Lasse Årling, pressekreterare, 070-329 80 08


Kärleken till Birgit har räddat miljontals liv

Säkerhetsbälten har genom åren räddat ett oräkneligt antal liv. Kanske var det Vattenfall som kläckte idén men det var Lennart Lindblad som såg till att de fungerade. Det företag som han grundade engagerade i början hela familjen. Idag är Autoliv en internationell koncern med 68 000 anställda.

När Lennart Lindblad för några år sedan skulle börja övningsköra med ett barnbarn fick han som alla andra gå en introduktionskurs på trafikskolan. Bland det första läraren gjorde var att visa upp en graf som visade hur antalet omkomna i trafiken sjönk dramatiskt under 1970-talet. Någon som vet varför?

– Det var då vi på allvar började använda säkerhetsbälten, svarade Lennart och fick beröm för sina goda kunskaper.

Han berättar historien med stolthet, och han gör det med rätta. Även om han inte var först med att konstruera ett bilbälte var det han som fick dem att fungera. Idag räknar man med att de har räddat livet på miljontals människor och att många fler har sluppit allvarliga skador.

Att bilbältet skulle få den betydelse hade han ingen tanke eller aning om när han utvecklade sin första variant. Snarare var det en handling av kärlek till sin nyblivna hustru Birgit.

– Vi skulle ut på en bilresa när det inträffade en allvarlig trafikolycka i närheten av där vi bodde och jag kände att jag måste hitta något som gjorde att hon satt mer säkert i bilen. När jag hittade en annons om ett säkerhetsbälte som kunde eftermonteras och beställde jag det direkt. När det kom insåg jag att kvaliteten var så usel och att det inte skulle hjälpa det minsta om vi krockade. Då började jag fundera på om jag kunde göra ett eget.

Lennart Lindblad är en praktiker, och som sådan har han en förmåga att hitta lösningar i sin närhet. På järnaffären där han jobbade fanns ett halsband för tjurar som fick duga till spänne och på textilfabriken i Vårgårda, där han bodde, fick han hjälp att väva ett band i det nya materialet nylon. Samtidigt fick brodern Stig i uppdrag att tillverka ändfästen.

– Det blev ett riktigt bra bälte, tyckte vi. Men även Svenska Renault som 1955 blev vår första stora kund. Efter den beställningen hade mamma och syrran fullt upp att sy banden hemma på vinden. Samtidigt hade brorsan i uppgift att vidareutveckla fästena. Själv fick jag jobba kvar i järnaffären.

Strax efter det att de första leveranserna hade gått iväg kom ett krav att alla säkerhetsbälten på marknaden skulle vara godkända. Tyvärr gick det inte så bra på testet för Lennarts bälte, varken nylonbandet eller spännet höll måttet. Men kontrollanterna var bussiga och gav en del tips på tänkbara förbättringar.

Sagt och gjort! Kanske är Lennart Lindblads verkliga storhet att han aldrig blir nöjd, han drivs istället av att det som är bra idag ska bli bättre i morgon. Därför byggde han en egen testanläggning, både för att lära sig mer och för att se vilka av alla hans idéer som fungerade i praktiken.

– Jag har ingen utbildning och därför kände jag inte riktigt till teknikens begränsningar. Många gånger tänkte jag fel men rätt tillräckligt ofta för att slutresultatet skulle bli bra.

När Lennarts säkerhetsbälte till sist blev godkänt tog affärerna fart. Både mamma, syrran och de tre bröderna jobbade i produktionen, men med tiden blev antalet anställda fler.

– 1956 startade vi tillverkningen av tvåpunktsbältet och tre år senare trepunktsbältet. Nyckeln till vår framgång var att vi varje år lanserade någon förbättring. Både när det gäller funktion och säkerhet men även inom designområdet. Till Ford levererade vi till exempel bälten som matchade färgen på deras bilar. Det var populärt, synd att ingen biltillverkare har något liknande idag.

I mitten av 1970-talet hade Lennarts företag, som nu hade fått namnet Autoliv, vuxit rejält. Antalet anställda hade blivit 120 och kunderna blev alltfler. Trots god lönsamhet blev det med tiden allt svårare att finansiera tillväxten. När Suezkrisen fick konjunkturen att vika i mitten av 1970-talet valde Lennart Lindblad därför att tacka ja till ett uppköpserbjudande från Gränges Weda.

Många år har gått sedan dess. Idag är Lennart 86 år men fortfarande igång med att utveckla säkerhetsteknik. Just nu med ett system som ska se till att lastbilars spännband inte förlorar sin sträckning under transporten. Men under åren har han även tagit fram allt från musfällor till låssystem för bilstolar. Samtidigt har Autoliv gått från att vara ett lokalt företag till att bli en internationell storkoncern med 68 000 anställda.

– Jag blir stolt när jag ser hur bra det har gått för Autoliv. Att de har lyckats så väl kan bero på att de har behållit Vårgårda-känslan i företaget. Att många av de anställda här är söner och döttrar till personer som jag en gång anställde gör mig extra glad.

Lennart fick bara gå i skola i sex år, istället hade han en far som uppmuntrade både lärande och experimenterande.

– För unga idag är det inte möjligt att göra samma resa. Mitt råd till dem är därför att de ska skaffa sig en ordentlig utbildning, och jag hoppas att några kommer att ägna sig åt en av världens stora utmaningar; bristen på rent vatten.

Text: Per Westergård
Foto: Per Westergård

Aktuell: Nominerad till Polhemspriset 2016 för säkerhetsanordningar i fordon.

Bakgrund: Har gått sex år i skola. Sin brist på formell utbildning har han kompenserat med en vilja att alltid göra saker och ting bättre. Startade Autoservice AB 1953, ett företag som 1968 bytte namn till Autoliv. Lennart sålde företaget 1975 men är fortfarande aktiv, just nu med ett system för automatisk spänning av lastband.

Ålder: 86 år.

Familj: Änkling, tre barn och fem barnbarn.

Gör på fritiden: Spelar gärna golf, men inte om det är dåligt väder. Även musik och måleri är viktiga delar i livet. En gång drömde han om att bli konstnär och han har spelat trumpet i det lokala musiksällskapet.

Har talang för: Ungarna säger att jag är bra på att laga mat.

Blir glad av: Att lyssna på klassisk musik. Gärna Mahler.


Största framsteget för röntgenkällor på 90 år

Under många år fanns tankar i professor Hans Hertz huvud om hur röntgenbilder skulle kunna bli bättre. Men de ville inte ut. Plötsligt kom lösningen när han var på väg hem på cykel. Efter att ha kontrollräknat under kvällen och fått ytterligare ett par pusselbitar av sin doktorand Oscar Hemberg dagen därpå var grunden för det första tekniksprånget på nästan 90 år lagt.

När Wilhelm Röntgen upptäckte de strålar som senare fick hans namn år 1895 visste han inte riktigt vad det var. Därför heter de än idag x-ray på engelska, där x står för okänd.

Att det är en av de största och viktigaste innovationerna i sjukvårdens historia råder det dock ingen tvekan om. Även för forskning och industri har röntgentekniken haft en helt avgörande betydelse. Ett kvitto på det är att Wilhelm Röntgen fick det allra första Nobelpriset i fysik.

Kruxet är att röntgentekniken har klara begränsningar, framförallt när det gäller vad vi kan se och hur detaljrika bilderna kan bli. Många har försökt att hitta bättre lösningar men sedan 1929 har inga signifikanta framsteg gjorts.

Eller rättare sagt; inte förrän helt nyligen. Hans Hertz och Oscar Hemberg, som gemensamt har nominerats till Polhemspriset 2016, har lyckats utveckla röntgenrör som tar tekniken ett stort steg framåt. Nu kan röntgenbilder bli både skarpare, mer detaljrika och ha bättre kontrast.

Deras skapelse går under namnet MetalJet. Skillnaden mellan den och en traditionell röntgenutrustning är framförallt att dess anod, den positiva elektroniska polen i ett röntgenrör, inte är en fast metall utan en flytande metall-legering. På så sätt kommer man runt det faktum att den som ökar effekten för att på så sätt få bättre bilder kommer att bränna sönder anoden. Det är en fysikalisk begränsning som ingen har lyckats ta sig förbi.

– Att vi nu har lyckats med det beror på att flytande anod inte förstörs när effekten ökar. Det enda som händer är att en lite mängd ångar bort, säger Hans Hertz som är professor i biomedicinsk fysik på KTH i Stockholm.

Vägen till deras tekniska genombrott har ibland rört sig framåt i snigelns fart och ibland med blixtens hastighet.

Riktigt sakta gick det när tankarna under mer än tio års tid vandrade runt i Hans Hertz huvud utan att riktigt vilja ta form och komma ut.

– När jag cyklade hem från jobbet en dag kom jag på principen. Under kvällen kontrollräknade jag mina antaganden för att se om de verkligen kunde stämma. Det gjorde de.

När Oscar Hemberg nästa dag kom till KTH, där han då var doktorand med laserteknik i fokus, var Hans redan på plats.

– Han stod utanför sitt kontorsrum och hoppade upp och ner av ren glädje, minns Oscar Hemberg.

Efter det att Hans berättat om sin idé bad han Oscar att byta inriktning på sitt doktorandprojekt. Ett förslag som först inte mottogs med någon större entusiasm.

– Han har senare berättat att han i det ögonblicket förbannade sin professor. Men han höll masken och gick iväg för att göra egna beräkningar.

En timme senare kom han tillbaka och sa att allt stämmer. Dessutom var han helt inställd på att byta forskningsinriktning. Lite senare på eftermiddagen kunde han även meddela att han hade räknat ut vilken typ av legering som de skulle använda i anoden.

– På mindre än ett dygn hade vi hittat en lösning som innebär att röntgenteknikens tidigare fundamentala materialbegränsningar nu är borta. Var den nya gränsen går vet vi inte idag, sannolikt är vi bara i början av en utveckling som ingen riktigt vet vart den kommer att leda, säger Oscar Hemberg.

Genombrottet kom 1999 och grundkonceptet är fortfarande intakt även om det har varit slitsamt att ta upptäckten från tanke till marknad. Ett arbete som har tagit, och fick ta, lång tid. Först 2007 ansåg Hans och Oscar att de var redo att bilda företaget Excillum.

– Även om den ursprungliga idén formulerades av mig hade den aldrig förverkligats utan mitt och Oscars samarbete. Därför är jag både stolt och glad att vi har blivit nominerade tillsammans. Dessutom har vi haft flera andra doktorander med i arbetet som alla har bidragit med viktiga pusselbitar. Personer som alla är delägare i företaget som nu kommersialiserar tekniken, menar Hans Hertz.

Företaget Excillum har efter flera års arbete nu börjat få luft under vingarna. Kunderna har sakta blivit fler och antalet anställda har ökat till 20. Viktigare ändå är att de siffrorna som under de första åren lyste ilsket röda i bokföringen nu är borta.

– Vi är tacksamma mot våra investerare som har haft tålamod med oss, men nu har vi all anledning att vara optimister. Inte minst eftersom det inom vårt segment inte finns några konkurrenter. Därför räknar jag med att vi inom ett antal år kommer att ha tagit en stor del av marknaden.

Idag används Excillums röntgenkälla på analys- och forskningslabb runtom i världen för att till exempel undersöka hur kemiska ämnen är uppbyggda och för olika avancerade avbildningsmetoder. Tekniken används även inom industrin, för att upptäcka allt från sprickor i material till defekter i mikroelektronik. Ett tänkbart framtida område är inom medicinsk röntgen.

Däremot kommer den sannolikt inte att användas av vanliga tandläkare eller för att röntga bagage på flygplatser. Där är tekniken helt enkelt onödigt bra.

Hans Hertz menar att utbildningen till civilingenjör formade honom som person.

– Där fick jag inte bara grundläggande kunskaper utan även ett ingenjörstänk som har haft en avgörande betydelse för hur jag har organiserat forskningen här på KTH.

En insikt på vägen är att den som gör en stor upptäckt inte alltid uppmärksammas. Snarare tvärtom.

– Våra första vetenskapliga publiceringar gick nära nog spårlöst förbi. Förmodligen var vi så tidigt ute med vår upptäckt att flertalet andra forskare inte förstod potentialen av vad vi gjorde. Men vi visste att vi hade något riktigt bra på gång och därför tvivlade vi aldrig på att vi var på rätt väg.

Text: Per Westergård
Foto: Pernilla Pettersson

Om Hans Hertz

Aktuell: Nominerad till Polhemspriset 2016 för röntgentekniken MetalJet.
Bakgrund: Utbildad till civilingenjör på Lunds tekniska högskola 1981 och disputerade 1988 i atomfysik vid Lunds universitet. Är sedan 1997 professor i biomedicinsk fysik på KTH i Stockholm. Är sedan 2007 ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och sedan 2008 ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien.
Ålder: 61 år.
Familj: Fru Annika och två utflugna barn
Gör på fritiden: Jag gillar att kajka runt i Blekinge skärgård och att gå på en konstutställning då och då.
Har talang för: Jag har väl en viss hantverksmässig talang för att laga såväl prylar som mat.

Om Oscar Hemberg

Aktuell: Nominerad till Polhemspriset 2016 för röntgentekniken Metaljet.
Bakgrund: Studerade teknisk fysik på KTH, blev senare doktorand på samma lärosäte under Hans Hertz ledning. Därefter tre års arbete på olika laserföretag i USA. VD för Excillum sedan starten 2007 men bor sedan tre år i Hongkong där han är vd för LGSE, ett familjeföretag i elektronikbranschen.
Ålder: 41 år.
Familj: Fru Lisa och två små barn
Gillar att göra på fritiden: Tycker om att segla och vara i skärgården men i ärlighetens namn har jag en ganska begränsad fritid. Den tid jag har ägnar jag år familj och vänner.
Har talang för: Är bra på att laga mat, gillar att bjuda vänner på middag.
Blir glad av: Mina barn, det är härligt att se dem växa och göra framsteg, men jag gillar även känslan av att lösa problem och göra saker som jag kan vara stolt över.