Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på LinkedIn Meny
Polhems Medalj

Aktuellt om Polhemspriset


Nominera till Polhemspriset 2019

Vem tycker du ska få Polhemspriset?
Ingenjörer leder utvecklingen av miljökoncept, internet, mobiltelefoni och rymdfärder. Det är till ingenjörerna vi sätter hoppet om framtidslösningar för hållbarhet i klimatutveckling och samhälle. Detta är något som vi tycker ska uppmärksammas.

Alla har möjlighet att lämna förslag till Polhemspriset och du kan nominera en eller flera personer. Innovationen ska finnas tillgänglig på den öppna marknaden, vara konkurrenskraftig och uthålligt miljövänlig.

Vill du nominera någon är du välkommen att mejla ditt förslag till polhemspriset@sverigesingenjorer.se


Polhemsfesten 2018

Lars Stigsson och Valeri Naydenov tilldelas årets Polhemspris för sin unika innovation för framställning av talldiesel som drastiskt kan minska fossila koldioxidutsläpp. Förra årets pristagare Daniel Stenberg överlämnade Polhemsmedaljen till Lars Stigsson och Valeri Naydenov den 14 november på At Six.

Under kvällen delades även Lilla Polhemspriset ut till Fredrik Präntare för bästa examensarbete på civilingenjörsutbildning och Wimanska priset till Lisa Johansson för bästa examensarbete på högskoleingenjörsutbildningen.


Polhemspriset till talldieselns skapare

Polhemspriset 2018 går till Lars Stigsson och Valeri Naydenov. De får priset för att de gemensamt har utvecklat en teknik som gör det möjligt att tillverka stora mängder grön diesel. Råvaran är en restprodukt från massaindustrin som hittills haft ett lågt ekonomiskt värde.

Bra för miljön, för klimatet. Och för svensk ekonomi.

Genom åren har det funnits ett antal förslag om hur vi ska kunna ersätta fossila drivmedel med grönare och klimatvänligare varianter. De flesta har misslyckats, ibland för att tekniken inte har fungerat men oftare för att tiden inte har varit mogen.

Det finns ett lysande undantag. Tack vare ett målmedvetet arbete är det nu möjligt att producera diesel från den mörkbruna, trögflytande och svavelhaltiga råtalloljan. En restprodukt från pappersmasseindustrin som få tidigare har haft intresse av. Åtminstone inte som råvara för drivmedel.

Lika imponerande är tiden, på ett drygt decennium har idéen tagit sig hela vägen till en marknadsframgång. Männen som lyckades med det är Lars Stigsson och Valeri Naydenov, en insats som de nu belönas med Polhemspriset för.

Lars Stigsson, som är kemi-ingenjör utbildad vid Lunds tekniska högskola, har under 40 år nästan alltid på ett eller annat sätt arbetat med energiteknik, ofta inom skogsindustrin.

Bland annat har han utvecklat en förgasningsteknik som kan användas för att omvandla massaindustrins svartlut till syntesgas. En gas som i sin tur kan bli till en lång rad olika produkter, bland annat drivmedel.

– Tyvärr var vi lite för tidigt ute, framförallt saknades en fungerande lagstiftning. Utan ett långsiktigt politiskt ramverk går det inte att få finansiärer till den här typen av projekt.

I början av 2000-talet hittade Lars Stigsson kemisten Valeri Naydenov på Luleå tekniska universitet. Han är från Bulgarien men hade kommit till Sverige för att doktorera. Sedan dess har de båda haft ett nära samarbete, först med förgasningstekniken och senast med det talloljeprojekt som de nu får Polhemspriset för.

– Valeri är en seriös kemist med stor förmåga att ta sig an alla de utmaningar vi har haft genom åren. Hans analytiska tänkande har varit ovärderlig för vår framgång, säger Lars Stigsson.

Arbetet med talloljan började omkring 2005. Först utvann de växtsteroler, en produkt som många åtrår eftersom det bland annat kan användas för att sänka kolesterolhalten i blod.

– Parallellt fick jag en tanke om att man skulle kunna använda fettsyran i talloljan för att göra biodiesel. Att vi lyckades beror på att vi har utnyttjat våra olika styrkor för att ta projektet i mål, säger Valeri Naydenov.

Lars tände på idéen och 2007 hade de tagit fram ett tekniskt koncept som de både trodde på. Efter en del turer, inte minst med banker, kunde SunPine, det företag som Lars grundat för projektet, redan 2008 börja bygga en fabrik i Piteå hamn tillsammans med industriparterna Preem, Sveaskog och Södra Skogsägarna.

– Allt har gått rekordsnabbt. Kanske gick det till och med lite för fort, när fabriken stod klar 2010 hade vi en hel del barnsjukdomar att brottas med. Men vi löste dem och idag har vi en effektiv produktion med god ekonomi, säger Lars Stigsson.

I dag produceras cirka 100 miljoner liter talldiesel per år vid fabriken i Piteå. Den skeppas senare till Preems raffinaderi i Göteborg där den upparbetats till en Svanenmärkt förnybar fordonsdiesel. Dagens produktion av talldiesel betyder att utsläppen av fossil koldioxid varje år minskar med 250 000 ton. Det motsvarar ungefär 157 000 dieselbilars koldioxidutsläpp per år.

En kapacitet som kommer att ökas med 50 procent när en ny produktionslinje öppnas 2020.

Ur talloljan utvinner SunPine även harts, bioolja och terpentin. Det betyder att SunPines anläggning idag är ett fungerande bioraffinaderi med flera produkter. Likheten mellan ett bioraffinaderi och ett oljeraffinaderi är stora. I båda stoppar man in med en komplex råvara i ena änden och får ut en rad olika förädlade produkter i den andra. Den stora skillnaden är att produkterna från bioraffinaderiet både är miljövänliga och klimatsmarta.

En förklaring att Lars Stigssons har lyckats, menar många, är att hans arbetssätt är unikt. Han är både en idéspruta och innovatör samtidigt som han har förmåga att hitta samarbetspartners som är villiga att ställa upp som finansiärer. Lika viktigt är att Lars och Valeri har kompletterat varandra på ett fruktbart sätt.

– Vi har haft en del svårigheter på vägen, inte minst var det inledningsvis besvärligt att få till en fungerande lösning för att få bort svavlet från talloljedieseln. I samarbete med Preems processtekniker fann vi en mycket bra lösning och idag produceras marknadens bästa fordonsdiesel som möter alla hållbarhetskrav och som kan användas i alla dieselmotorer.

Idag är Valeri utvecklingschef på SunPine AB medan Lars sitter i dess styrelse. Båda arbetar aktivt med att vidareutveckla verksamheten samtidigt som Lars, som den entreprenörssjäl han är, har en rad andra utvecklingsprojekt på gång kring biodrivmedelsproduktion från skogsråvara.

– Tiden är nog mogen för förgasning nu men jag är även igång med några helt nya satsningar utanför bioenergiområdet, säger Lars.

Om dem vill han inte prata så mycket men så mycket är känt att ett projekt handlar om att utveckla cellulosabaserade tyger tillsammans med IKEA och H&M. Något som kan bli hur stort som helst viskas det om i branschen.

En sak till förenar Lars och Valeri, de är båda överväldigade över att ha fått årets Polhemspris.

– Jag fick nypa mig i armen när jag fick beskedet. Tänk att få vara med i den fina samling av personer som har förärats priset, säger Lars Stigsson.

– För mig känns det helt overkligt, men naturligtvis mycket inspirerande för mitt fortsatta arbete, säger Valeri Naydenov.

Text: Per Westergård
per.westergard@telia.com
tel: 0708449792


Gävle-ingenjör får pris för hållbar snöröjning

28-åriga Lisa Johansson får Wimanska priset på 50 000 kronor av Sveriges Ingenjörer för bästa examensarbete på högskoleingenjörsutbildningen. Hon har analyserat miljöpåverkan vid deponering av upplogad snö och kartlagt lämpliga platser i Gävle för nya snöhögar.

Vid snöröjning av vägar och gator är det ofta nödvändigt att forsla bort snön till grönområden. Lisa Johansson har undersökt och analyserat hur olika miljöförutsättningar påverkar ett områdes lämplighet för deponi av upplogad snö, med inriktning på att minimera läckage av miljöskadliga ämnen.

Hon har utvärderat fem av Gävle kommun utpekade platser som skulle kunna ersätta den nuvarande snödeponin i Gävle hamn. Metodiken som Lisa Johansson utvecklat är användbar även för andra kommuner.

I sin motivering lyfter Priskommittén bland annat fram arbetets bidrag till att utveckla lösningar för att snödeponering ska kunna skapa nya resurser, som extra vattentillskott och kylning.

Examensarbetet ”Miljöförutsättningar vid anläggande av snödeponi” utfördes vid högskoleingenjörs-programmet för miljöteknik på Högskolan i Gävle i samarbete med konsultföretaget Tyréns AB och Gävle kommun. Handledare var Nils Ryrholm.

Lisa Johansson föddes 1990 och växte upp i Östersund. Efter studenten studerade hon på college i USA och simmade på elitnivå, bland annat för Stockholmsklubben Neptun. 2013 började hon sina studier på Högskolan i Gävle, först på lantmäteri-programmet innan hon bytte till miljöteknik. Nu arbetar hon som miljökonsult på Tyréns i Gävle.

Om Wimanska priset

Priset utdelas varje år av Sveriges Ingenjörer för bästa examensarbete vid högskoleingenjörsutbildningen. Prissumman är 50 000 kronor. Årets pris utdelas vid Polhemsfesten i Stockholm den 14 november, då Sveriges Ingenjörer även delar ut Polhemspriset – Sveriges äldsta teknikutmärkelse.

Högskoleingenjörsutbildningen omfattar 180 högskolepoäng vilket motsvarar tre år och är en yrkesexamen på grundnivå. Som högskoleingenjör arbetar man med olika former av tekniskt utvecklings- och konstruktionsarbete, ofta i nära samarbete med civilingenjörer och andra yrkesgrupper.

Klicka för att ta del av den prisvinnande uppsatsen

Foto: Simon Röjsel


Linköpingsingenjör prisas för utveckling av samarbete i strategispel och AI

28-årige Fredrik Präntare får Lilla Polhemspriset på 50 000 kronor, som Sveriges Ingenjörer delar ut för bästa examensarbete på civilingenjörsutbildningen. Han har utvecklat och förbättrat samarbetsförmågan i strategispel vilket kan få stor betydelse för den vidare utvecklingen av artificiell intelligens, AI.

Ett välkänt problem i strategispel är att i realtid få agenter att samarbeta och därmed uppträda mer intelligent. Det har många viktiga motsvarigheter i verkligheten, exempelvis för skapandet av arbetsgrupper som skall lösa specifika problem eller för att ta fram optimala tvärfunktionella team med tilldelade uppgifter. Och inte minst inom artificiell intelligens, AI.

Fredrik Präntare har utvecklat en ny och effektiv AI-algoritm som löser samarbetsproblemet där autonoma agenter själva måste formera sig i grupper och tillsammans fördela och lösa uppgifter på bästa sätt. Utanför spelvärlden kan den användas till exempel i sjukvården.

Examensarbetet ”Simultaneous coalition formation and task assignment in a real-time strategy game” gjorde han vid institutionen för datavetenskap, Linköpings universitet, i samarbete med Paradox Development Studio i Stockholm.

Fredrik Präntare är född 1990 i Bollnäs och uppvuxen i Söderhamn. Nu bor han i Linköping där han är doktorand och forskar om artificiell intelligens. Samtidigt är han spelutvecklare på Dimfrost Studio, där han även är delägare. Han coachar också studentlag i tävlingsprogrammering.

Lilla Polhemspriset på 50 000 kronor utdelas vid Polhemsfesten i Stockholm 14 november, då Sveriges Ingenjörer även delar ut det stora Polhemspriset 2018.

Kontaktpersoner:
Fredrik Präntare, Lilla Polhemspristagare, fredrik.prantare@liu.se
Alexander Orlinge, pressekreterare Sveriges Ingenjörer, 08-33 74 29 alexander.orlinge@sverigesingenjorer.se

Mer information:
Klicka här för att ta del av Fredriks prisvinnande uppsats


Nominera till Polhemspriset 2018

Vem tycker du ska få Polhemspriset?
Ingenjörer leder utvecklingen av miljökoncept, internet, mobiltelefoni och rymdfärder. Det är till ingenjörerna vi sätter hoppet om framtidslösningar för hållbarhet i klimatutveckling och samhälle. Detta är något som vi tycker ska uppmärksammas.

Alla har möjlighet att lämna förslag till Polhemspriset och du kan nominera en eller flera personer. Innovationen ska finnas tillgänglig på den öppna marknaden, vara konkurrenskraftig och uthålligt miljövänlig. Förslag inkomna senast under augusti kommer att bedömas av Nomineringskommittén inför utdelningen av Polhemspriset 2018.

 


Så får du exjobbet att sticka ut – tips från två granskare och en prisvinnande ingenjör

Planera, ha en tydlig struktur och börja skriva tidigt är några av tipsen från två granskare och en prisvinnande ingenjör till den som ska skriva exjobb. Läs hela intervjun i tidningen Ingenjören här


Polhemsfesten 2017

Utvecklaren Daniel Stenberg tilldelas årets Polhemspris för den unika dataöverföringskoden cURL, torsdagen den 19 oktober 2017 på Tekniska museet i Stockholm. H.M. Konung Carl XVI Gustaf överlämnade Polhemsmedaljen till Daniel Stenberg.

Under kvällen delades även Lilla Polhemspriset ut till Albin Nilsson för bästa examensarbete på civilingenjörsutbildning och Wimanska priset till Simon Jademyr för bästa examensarbete på högskoleingenjörsutbildningen.

Bilder från Polhemsfesten

Foto: Pernilla Pettersson

Se filmen om Polhemspriset 2017


Årets Polhemspris till Daniel Stenberg

Sannolikt finns det inte någon annan svensk som har skapat något som använts av så många miljarder människor.

Ändå är det få som känner till vad det är Daniel Stenberg har gjort. Nu får han Polhemspriset för sin skapelse cURL.

I början av 1990-talet, i internets grönaste barndom, hängde Daniel Stenberg ofta på olika chattrum. Där träffades människor från hela världen för att prata, inte sällan om vad saker och ting kostade. Då gällde det för alla att räkna om vad en summa i ett land motsvarade i den egna valutan.

– Jag tänkte att det borde finnas en valutaomräknare som vi kunde använda för att lite snabbare få koll på vad man fick betala i olika länder. Men någon sådan fanns inte. Därför utvecklade jag en egen, samtidigt insåg jag att tekniken kunde användas till mycket mer.

Där började en resa som fortfarande pågår. Då var användarna få, idag utnyttjar i stort sätt alla hans lösningar. Åtminstone de som någon gång är uppkopplade mot Internet eller har en pryl som innehåller någon form av datakommunikation. Det betyder att det är många miljarder människor som använder Daniel Stenbergs program åtskilliga gånger varje dag.

Nu belönas han med Polhemspriset för sin skapelse.

Den första versionen släpptes 1997 under namnet HttpGet. Året därpå ändrade han namnet till cURL vilket kan utläsas som ”see url”, eller ”client for url”.

Mycket förenklat kan man säga att cURL är en motor djupt inne i nästan alla program som används för att överföra filer mellan datorer. Det gör programmet till ett av de viktigaste verktygen i modern datakommunikation.

cURL är och har alltid varit ett hobbyprojekt för Daniel Stenberg. Det betyder att det bara är på kvällar och nätter, när frun Anja och barnen Agnes och Rex sover, som han har tid att lägga till nya funktioner eller fixa buggar.

Att människor inte riktigt förstår vad det är han har skapat tar Daniel Stenberg ganska lätt på. Samma sak att han inte har tjänat några pengar på sitt program.

– Jag gör det här eftersom det ger mig en stor personlig tillfredsställelse. Dessutom har jag alltid gillat dataprogram som är fria för vem som helst att använda.

Att användningen är fri var sannolikt förutsättningen för att cURL finns och har blivit så stort. Inte minst eftersom den öppna källkoden betyder att andra har kunnat hjälpa Daniel att utveckla programmet. Totalt är det mer än 1600 personer som på ett eller annat sätt har bidragit med nya lösningar.

– Även om jag inte har något juridiskt ansvar för cURL har jag alltid känt en moraliskt plikt för att det jag lämnar ut ska fungera så bra som möjligt. Felfritt blir det dessvärre aldrig.

Idag använder alla större företag programmet cURL. Och det finns i allt från avancerade datatillämpningar, i tv-apparater, i bilen, i mobiler och till och med i mixern som står i köket.

För att få en glimt av vem Daniel är, och förstå varför han har lagt ner så mycket tid på att utveckla ett program som han inte tjänar några pengar på, får man gå tillbaka till mitten av 1980-talet. Då fick hans kompis Kjell en Commodore 64, en av de första datorerna som privatpersoner kunde köpa.

– Den kunde egentligen ingenting alls och därför tillbringade vi massor med tid för att få den att göra något vettig. Tillsammans skapade vi en rad fräcka grejer till Commodoren som vi senare kunde visa upp för andra. Ibland lyckades de till och med lura grafikkortet för att få fram någon extra häftig effekt.

Och det är kanske det som utmärker Daniel Stenberg. Om det är något han behöver men som inte finns fixar han det själv. Att han har lyckats så väl förklarar han själv med att han är mer uthållig än många andra.

– Sitter man vid datorn timme ut och timme in blir resultatet i slutändan oftast rätt bra.

Någon formell utbildning har Daniel Stenberg aldrig haft tid att skaffa sig. Istället har han lärt sig det han behöver genom att jobba praktiskt. För det mesta som konsult inom datautveckling, och ibland åt företag som har bett honom lägga in någon speciell funktion i cURL.

Fortfarande sliter Daniel Stenberg sena kvällar och nätter med att vidareutveckla programmet. Inte minst eftersom han ska leverera en ny uppdaterad version på ett exakt klockslag var åttonde vecka. Och det lär han få fortsätta med länge än.
– Det går sannolikt inte att ersätta mitt program med någon annan lösning.

Det betyder inte att cURL är perfekt. Det har sin beskärda del av buggar och säkerhetsproblem. Men inte fler eller allvarligare än att de går att hantera.

– Mest överraskad är jag över att prisjuryn överhuvudtaget hittade mig eftersom det jag har gjort är så osynligt. Men priset kan kanske bidra till att min familj får ett hum om att jag gör något vettigt när de sover.

Text och foto: Per Westergård
per.westergard@telia.com
tel: 070-844 97 92


Chalmerist prisas för giftfri cancerbehandling

Simon Jademyr från Göteborg får Wimanska priset på 50 000 kronor av Sveriges Ingenjörer för bästa examensarbete på högskoleingenjörsutbildningen.

Simon Jademyr har studerat hur nanokristallin cellulosa, ett ogiftigt och miljövänligt nanomaterial, kan användas i behandling mot cancer.

Cyaniner kallas en grupp ämnen som har visat sig motverka tillväxt av tumörceller. För att ett ämne ska kunna ha effekt behöver det komma till rätt ställe i de angripna cellerna. I sitt examensarbete har Jademyr gjort kemiska och spektroskopiska analyser för att undersöka hur cyaniner kan bäras fram till arvsanlagen (DNA) i cellerna med hjälp av nanokristallin cellulosa.

Examensarbetet ”Nanocrystalline cellulose as a drug carrier for cyanine dyes to DNA” utfördes på högskoleingenjörsprogrammet i kemiteknik på Chalmers tekniska högskola i Göteborg.

Simon Jademyr föddes 1989 i Göteborg, växte upp på Orust och har bott större delen av sitt vuxna liv i Biskopsgården på Hisingen. Efter examensarbetet fortsatte han med masterstudier i läkemedelskemi på Göteborgs universitet och gör just nu ett mastersarbete på Köpenhamns universitet.

Wimanska priset utdelas varje år av Sveriges Ingenjörer för bästa examensarbete vid högskoleingenjörsutbildningen. Årets pris utdelas vid Polhemsfesten i Stockholm den 19 oktober, då Sveriges Ingenjörer även delar ut Polhemspriset.

Högskoleingenjörsutbildningen omfattar 180 högskolepoäng vilket motsvarar tre år och är en yrkesexamen på grundnivå. Som högskoleingenjör arbetar man med olika former av tekniskt utvecklings- och konstruktionsarbete, ofta i nära samarbete med civilingenjörer och andra yrkesgrupper. omfattar 180 högskolepoäng vilket motsvarar tre år och är en yrkesexamen på grundnivå. Som högskoleingenjör arbetar man med olika former av tekniskt utvecklings- och konstruktionsarbete, ofta i nära samarbete med civilingenjörer och andra yrkesgrupper.

För mer information:
Simon Jademyr, årets pristagare, 076-714 60 76
Josefin Utas, sekreterare i Wimanska priskommittén, 070-945 80 53
Alexander Orlinge, pressekreterare, 070-962 47 33