Dela på Facebook Dela på Twitter Dela på LinkedIn Meny
Polhems Medalj

Aktuellt om Polhemspriset


Polhemsfesten 2017

Utvecklaren Daniel Stenberg tilldelas årets Polhemspris för den unika dataöverföringskoden cURL, torsdagen den 19 oktober 2017 på Tekniska museet i Stockholm. H.M. Konung Carl XVI Gustaf överlämnade Polhemsmedaljen till Daniel Stenberg.

Under kvällen delades även Lilla Polhemspriset ut till Albin Nilsson för bästa examensarbete på civilingenjörsutbildning och Wimanska priset till Simon Jademyr för bästa examensarbete på högskoleingenjörsutbildningen.

Bilder från Polhemsfesten

Foto: Pernilla Pettersson

Se filmen om Polhemspriset 2017


Årets Polhemspris till Daniel Stenberg

Sannolikt finns det inte någon annan svensk som har skapat något som använts av så många miljarder människor.

Ändå är det få som känner till vad det är Daniel Stenberg har gjort. Nu får han Polhemspriset för sin skapelse cURL.

I början av 1990-talet, i internets grönaste barndom, hängde Daniel Stenberg ofta på olika chattrum. Där träffades människor från hela världen för att prata, inte sällan om vad saker och ting kostade. Då gällde det för alla att räkna om vad en summa i ett land motsvarade i den egna valutan.

– Jag tänkte att det borde finnas en valutaomräknare som vi kunde använda för att lite snabbare få koll på vad man fick betala i olika länder. Men någon sådan fanns inte. Därför utvecklade jag en egen, samtidigt insåg jag att tekniken kunde användas till mycket mer.

Där började en resa som fortfarande pågår. Då var användarna få, idag utnyttjar i stort sätt alla hans lösningar. Åtminstone de som någon gång är uppkopplade mot Internet eller har en pryl som innehåller någon form av datakommunikation. Det betyder att det är många miljarder människor som använder Daniel Stenbergs program åtskilliga gånger varje dag.

Nu belönas han med Polhemspriset för sin skapelse.

Den första versionen släpptes 1997 under namnet HttpGet. Året därpå ändrade han namnet till cURL vilket kan utläsas som ”see url”, eller ”client for url”.

Mycket förenklat kan man säga att cURL är en motor djupt inne i nästan alla program som används för att överföra filer mellan datorer. Det gör programmet till ett av de viktigaste verktygen i modern datakommunikation.

cURL är och har alltid varit ett hobbyprojekt för Daniel Stenberg. Det betyder att det bara är på kvällar och nätter, när frun Anja och barnen Agnes och Rex sover, som han har tid att lägga till nya funktioner eller fixa buggar.

Att människor inte riktigt förstår vad det är han har skapat tar Daniel Stenberg ganska lätt på. Samma sak att han inte har tjänat några pengar på sitt program.

– Jag gör det här eftersom det ger mig en stor personlig tillfredsställelse. Dessutom har jag alltid gillat dataprogram som är fria för vem som helst att använda.

Att användningen är fri var sannolikt förutsättningen för att cURL finns och har blivit så stort. Inte minst eftersom den öppna källkoden betyder att andra har kunnat hjälpa Daniel att utveckla programmet. Totalt är det mer än 1600 personer som på ett eller annat sätt har bidragit med nya lösningar.

– Även om jag inte har något juridiskt ansvar för cURL har jag alltid känt en moraliskt plikt för att det jag lämnar ut ska fungera så bra som möjligt. Felfritt blir det dessvärre aldrig.

Idag använder alla större företag programmet cURL. Och det finns i allt från avancerade datatillämpningar, i tv-apparater, i bilen, i mobiler och till och med i mixern som står i köket.

För att få en glimt av vem Daniel är, och förstå varför han har lagt ner så mycket tid på att utveckla ett program som han inte tjänar några pengar på, får man gå tillbaka till mitten av 1980-talet. Då fick hans kompis Kjell en Commodore 64, en av de första datorerna som privatpersoner kunde köpa.

– Den kunde egentligen ingenting alls och därför tillbringade vi massor med tid för att få den att göra något vettig. Tillsammans skapade vi en rad fräcka grejer till Commodoren som vi senare kunde visa upp för andra. Ibland lyckades de till och med lura grafikkortet för att få fram någon extra häftig effekt.

Och det är kanske det som utmärker Daniel Stenberg. Om det är något han behöver men som inte finns fixar han det själv. Att han har lyckats så väl förklarar han själv med att han är mer uthållig än många andra.

– Sitter man vid datorn timme ut och timme in blir resultatet i slutändan oftast rätt bra.

Någon formell utbildning har Daniel Stenberg aldrig haft tid att skaffa sig. Istället har han lärt sig det han behöver genom att jobba praktiskt. För det mesta som konsult inom datautveckling, och ibland åt företag som har bett honom lägga in någon speciell funktion i cURL.

Fortfarande sliter Daniel Stenberg sena kvällar och nätter med att vidareutveckla programmet. Inte minst eftersom han ska leverera en ny uppdaterad version på ett exakt klockslag var åttonde vecka. Och det lär han få fortsätta med länge än.
– Det går sannolikt inte att ersätta mitt program med någon annan lösning.

Det betyder inte att cURL är perfekt. Det har sin beskärda del av buggar och säkerhetsproblem. Men inte fler eller allvarligare än att de går att hantera.

– Mest överraskad är jag över att prisjuryn överhuvudtaget hittade mig eftersom det jag har gjort är så osynligt. Men priset kan kanske bidra till att min familj får ett hum om att jag gör något vettigt när de sover.

Text och foto: Per Westergård
per.westergard@telia.com
tel: 070-844 97 92


Chalmerist prisas för giftfri cancerbehandling

Simon Jademyr från Göteborg får Wimanska priset på 50 000 kronor av Sveriges Ingenjörer för bästa examensarbete på högskoleingenjörsutbildningen.

Simon Jademyr har studerat hur nanokristallin cellulosa, ett ogiftigt och miljövänligt nanomaterial, kan användas i behandling mot cancer.

Cyaniner kallas en grupp ämnen som har visat sig motverka tillväxt av tumörceller. För att ett ämne ska kunna ha effekt behöver det komma till rätt ställe i de angripna cellerna. I sitt examensarbete har Jademyr gjort kemiska och spektroskopiska analyser för att undersöka hur cyaniner kan bäras fram till arvsanlagen (DNA) i cellerna med hjälp av nanokristallin cellulosa.

Examensarbetet ”Nanocrystalline cellulose as a drug carrier for cyanine dyes to DNA” utfördes på högskoleingenjörsprogrammet i kemiteknik på Chalmers tekniska högskola i Göteborg.

Simon Jademyr föddes 1989 i Göteborg, växte upp på Orust och har bott större delen av sitt vuxna liv i Biskopsgården på Hisingen. Efter examensarbetet fortsatte han med masterstudier i läkemedelskemi på Göteborgs universitet och gör just nu ett mastersarbete på Köpenhamns universitet.

Wimanska priset utdelas varje år av Sveriges Ingenjörer för bästa examensarbete vid högskoleingenjörsutbildningen. Årets pris utdelas vid Polhemsfesten i Stockholm den 19 oktober, då Sveriges Ingenjörer även delar ut Polhemspriset.

Högskoleingenjörsutbildningen omfattar 180 högskolepoäng vilket motsvarar tre år och är en yrkesexamen på grundnivå. Som högskoleingenjör arbetar man med olika former av tekniskt utvecklings- och konstruktionsarbete, ofta i nära samarbete med civilingenjörer och andra yrkesgrupper. omfattar 180 högskolepoäng vilket motsvarar tre år och är en yrkesexamen på grundnivå. Som högskoleingenjör arbetar man med olika former av tekniskt utvecklings- och konstruktionsarbete, ofta i nära samarbete med civilingenjörer och andra yrkesgrupper.

För mer information:
Simon Jademyr, årets pristagare, 076-714 60 76
Josefin Utas, sekreterare i Wimanska priskommittén, 070-945 80 53
Alexander Orlinge, pressekreterare, 070-962 47 33


Ung Luleingenjör prisas för förenklad metod att göra bioaska till gödsel

25-åriga Albin Nilsson från Luleå tekniska universitet får Lilla Polhemspriset på 50 000 kronor, som Sveriges Ingenjörer delar ut för bästa examensarbete på civilingenjörsutbildningen.

Albin Nilsson har haft inriktningen förnybara produkter och bränslen och undersökt metoder för att göra bioaska bättre lämpad som gödningsmedel.

I en ny reningsprocess, där rå biogas förädlas till biogas av fordonskvalitet med hjälp av aska, bildas även karbonatiserad aska. Denna biprodukt har visat sig vara lämplig som gödsel i skog och natur. Problemet är dock bland annat att det dammar och är svårt att sprida. Albin Nilsson har nu visat hur man kan binda bioaskan i kornform, granulera, och därmed undvika dessa problem.

Den viktigaste upptäckten var att den karbonatiserade askan var relativt enkel att granulera, med enkla metoder. Resultaten är ett stort steg framåt i utvecklingen av granuleringsprocessen.

Examensarbetet ”Wet granulation of Carbonised Bio-ash” gjordes vid institutionen för Samhällsbyggnad och naturresurser vid Luleå tekniska universitet, i samarbete med företaget SP Processum i Örnsköldsvik.

Albin Nilsson, född 1992 i Örnsköldsvik, bor nu i Sundsvall där han arbetar som utvecklingsingenjör på SCA:s pappersbruk i Ortviken.

Lilla Polhemspriset utdelas varje år av Sveriges Ingenjörer för bästa examensarbete vid civilingenjörsutbildningen. Årets pris utdelas vid Polhemsfesten i Stockholm den 19 oktober, då Sveriges Ingenjörer även delar ut det stora Polhemspriset 2017.

För mer information:
Albin Nilsson, årets Lilla Polhemspristagare, 070-339 59 46
Olle Dahlberg, sekreterare Lilla Polhemskommittén, 070-653 81 09
Alexander Orlinge, pressekreterare, 070-962 47 33

Foto: Sören Back


Lennart Lindblad – Polhemsvinnare med livlig fantasi

– Att jag förärades Polhemspriset var kanske mitt livs största överraskning, menar Lennart Lindblad, grundare av företaget Autoliv.
Förvåningen beror på att han inte kan se sig själv som någon märkvärdig person. En uppfattning som alla de miljontals människor som tack vare hans säkerhetsbälte har överlevt en bilolycka förmodligen inte delar.

Med ålderns rätt tillåter sig Lennart Lindblad nu att ta det lite lugnare. Till exempel går han inte längre upp mitt i natten när det dyker upp en idé i hans huvud. Istället nöjer han sig med en enkel anteckning. Ritpapper plockar han numera bara fram under dagtid, men inte innan morgongymnastiken är avklarad.

– När man är 87 gäller det att hålla igång både huvud och kropp, säger han med ett leende samtidigt som han beklagar att han inte har hunnit spela golf i år.

Uppslag till nya uppfinningar har han ingen brist på. Hade han bara en trygg finansiering skulle han utan problem kunna sysselsätta ett tiotal ingenjörer. Några skulle kunna jobba vidare med den lastspännare som han lagt ner mycket tid på under de senaste åren. Andra skulle få ta upp någon annan av alla idéer som lever i Lennarts huvud men som han hittills inte har hunnit ta sig an.

– Min styrka är att att jag har en livlig fantasi. Tack och lov har jag även en hyfsad analysförmåga vilket gör att jag har kunnat sålla bort mina mest galna tankar.

Kanske var det kombinationen fantasi, analysförmåga och inte minst en vilja att hitta nya lösningar som bidrog till att han i mitten av 1950-talet lyckades förfina den då ganska allmänt spridda tanken om att bälten i bilar skulle kunna rädda liv. Skillnaden mellan Lennart och alla de andra som hade samma idé var att han inte bara tog fram en produkt som såg bra ut. Han nöjde sig inte innan han hade skapat något som fungerade.

– Anledningen till att jag fortsatte att vidareutveckla bilbältet är att jag aldrig blir nöjd. Hur bra en produkt än är finns det alltid något som kan förbättras. Förmodligen är det därför Autoliv fortfarande finns kvar medan alla de andra 17 företag som producerade säkerhetsbälten i början av 1960-talet har försvunnit.

Hur bilbältet kom in i Lennart Lindblads liv säger en del om honom som person. Inledningsvis handlade det mest om att han var orolig att han skulle förlora sin hustru Birgit.
– Vi var nygifta när det inträffade en allvarlig trafikolycka i närheten av vårt hem. Jag kände då att jag måste göra något för att skydda henne. När jag i samma veva hittade en annons i tidningen Motor om ett säkerhetsbälte som kunde eftermonteras beställde jag det direkt. Men när det kom insåg jag att kvaliteten var så usel att det inte skulle rädda Birgit om vi krockade. Där och då började jag fundera på om jag kunde göra något som fungerade bättre.

Resten är svensk industrihistoria. Det som en gång började med att mamma och syster fick sitta på vinden och sy bälten medan brorsan fick i uppgift att ta fram ett fungerande spänne blev med tiden världens ledande bilsäkerhetsföretag. Idag har Autoliv, som Lennart grundade men sålde 1975, mer än 60 000 anställda.

För sitt arbete med att utveckla och förfina säkerhetsbältet fick Lennart Lindblad 2016 Polhemspriset. Det är Sveriges äldsta tekniska utmärkelse och delas ut av Sveriges Ingenjörer.

– Att jag fick priset var nog den största överraskningen i hela mitt liv. Men en positiv sådan.

Det handlar inte om att Lennart Lindblad inte inser värdet av sina uppfinningar. Mer om att han inte kan se sig själv som någon märkvärdig person.
– Jag är en helt vanlig Vårgårda-bo. Att jag har fått en teknisk gåva som hjälper mig att lösa tekniska utmaningar gör mig inte mer värd än en person som inte har samma förmåga men som ändå kämpar på med sitt.

Trots sin blygsamma sida uppmärksammas han nu mer och mer. I Vårgårda finns redan en allé som är uppkallad efter honom, och inom kort kommer både en skola och en väg att få bära namnet Lindblad. Även Autoliv håller kontakt, nu senaste var det koncernchefen som bad om ett möte.

– Sedan jag fick Polhemspriset har det varit en väldig uppståndelse. Många tidningar har velat intervjua mig och jag får hela tiden erbjudanden om att komma och hålla föreläsningar. Tyvärr har jag varit tvungen att tacka nej många gånger.

Även om Lennert Lindblad fortfarande arbetar med konkreta uppfinningar funderar han lika mycket på stora systemlösningar. Just nu grunnar han en hel del på framtidens bilar, och han är helt övertygad om att de kommer att vara både elektriska och utan ratt. Vi kommer inte heller att äga några fordon, istället kommer vi att beställa hem den bil vi behöver för ögonblicket.
– Ett av de stora problemen i våra städer är att bilar tar för mycket utrymme. Men det är bara ett exempel på allt jag funderar på men numera försöker jag bärga mig och bara jobba när jag har lust. Ibland tillåter jag mig att bara sitta ner och läsa en tidning.

Text & foto: Per Westergård
per.westergard@telia.com
tel:0708449792


Nominerade till Lilla Polhemspriset 2017

Lilla Polhemspriset delas ut årligen för bästa examensarbete på civilingenjörsutbildningen eller motsvarande i Sverige.

Priset består av 50 000 kr och delas ut på Polhemsfesten den 19 oktober. Nomineringarna görs av Sveriges lärosäten som har möjlighet att nominera två arbeten vardera. Bedömning av inkomna arbeten utförs av Lilla Polhemspriskommittén som består av erfarna ingenjörer. Vem/vilka som blir mottagare av Lilla Polhemspriset offentliggörs på höstkanten.

De nominerade till Lilla Polhemspriset 2017 är:

  • Kungliga tekniska högskolan: Elisa Khouri Chalouhi för ”Structural Health Monitoring of Bridges using Machine Learning
  • Linköpings universitet: Susanna Gladh för ”Visual Tracking Using Deep Motion Features
  • Luleå tekniska universitet: Agnes Livingstone för ”Reducing Lead time in High-Mix Low-Volume Conformal Coating
  • Luleå tekniska universitet: Albin Nilsson för ”Wet Granulation of Carbonised Bio-ash
  • Lunds universitet: Kristjan Pullerits för ”Exploration of flow cytometry for rapid detection of changes in the microbial communities of drinking water after washing of slow sand filters
  • Lunds universitet: Tara Larsson och Ida Fransson för ”Fabrication and evaluation of nickel containing nanofibres for solid oxide fuel cell anodes using electrospinning technique
  • Umeå universitet: Tamara Muhieddine och Julia Suneson för ”Optimering av packkonfiguration inom varuflöde
  • Umeå Universitet: Emil Hägglund för ”Real-time analysis methods for species identification and genome assembly with MinION-sequencing
  • Uppsala universitet. Sebastian Svanström för ”Load following with a passive reactor core using the SPARC design
  • Uppsala universitet: Erasmus Cedernaes för ”Runway detection in LWIR video

Nominerade till Wimanska priset 2017

Wimanska priset delas ut årligen för bästa examensarbete på högskoleingenjörsutbildningen eller motsvarande i Sverige.

Priset består av 50 000 kr och delas ut på Polhemsfesten den 19 oktober. Nomineringarna görs av Sveriges lärosäten som har möjlighet att nominera ett arbete vardera. Bedömning av inkomna arbeten utförs av Wimanska priskommittén som består av erfarna ingenjörer.

Årets mottagare av Wimanska priset offentliggörs på höstkanten. De nominerade är:

  • Chalmers tekniska högskola: Simon Jademyr för ”Nanocrystalline Cellulose as a Drug Carrier of Cyanine Dyes to DNA
  • Linköpings tekniska högskola: Tim Hultman för ”Signal-Aware Route Planning
  • Lunds universitet: Victor Herdmo för ”Skivverkan i håldäcksbjälklag
  • Kungliga tekniska högskolan: Joel Söderström för ”Feldetektering för ett smart elnät i Stockholms skärgård”
  • Malmö högskola: Christoffer Andersson och Malin Nilsson för ”Potentiella problem vid överlämnandet mellan projektering och produktionen vid användning av BIM”
  • Mittuniversitetet: Roger Andersson och Jonas Karlsson förUtveckling av modulbaserat läktarsystem i limträ”
  • Umeå universitet: Mi von Ahn för ”Livscykelanalys med fokus på energianvändning under tillverkningsfasen – en jämförelse mellan stommaterial
  • Uppsala universitet: Daniel Jönsson och Oscar Fällman för ”Testsystem av kontrollsystem för klystronmodulatorer”
  • Örebro universitet: Henrik Andersson för ”Yt- och strukturpåverkan vid finfräsning av härdat verktygsstål”

Bilden: Yohanna Karnik Macaya, mottagare av Wimanska priset 2015.


Möt Polhemspristagarna 2015 och 2016

Missa inte chansen att träffa tidigare vinnare av Polhemspriset på Vetenskapsfestivalen i Göteborg den 10 maj! Läs mer på Sveriges Ingenjörers webbplats.


Se filmen från prisutdelningen på Berns


Polhemsfesten i bilder